Vita stränder med gott om plats i Puerto Galera

När jag var säker på att dagen skulle bjuda på sol från himmel blå begav jag mig på en kvarts resa västerut till en av de vita stränderna, White Beach, den populäraste i Puerto Galera, som gör själ för namnet. Vattnet är kristallklart och frånvaron av solstolar och folkträngsel är befriande.

Med huvudet fullt av turistfoldrarnas bilder av palmkantade stränder, den ena vitare än den andra, nappade jag till slut på tricycle-föraren Eduards erbjudande om skjuts till den populära White Beach i den välpolerade sidovagnen.

Här hittar du hotell i White Beach, Purto Galera.

Det var lågt i tak så jag fick åka bakåtlutat för att inte skalla sönder sufletten. Eduard körde lugnt och jag hann kolla in folklivet, med otaliga små enkla affärer, barer, verkstäder, syatteljeer, hotell, längs den livligt trafikerade vägen som slingrande sig genom djup grönska. Hastigheten begränsades vid ett par skolområden och strax före målet pågick en poliskontroll av fordon och förarare, men vi vinkades förbi.

Efter en liten passage genom att gytter av kvarter med enklare hotell, bostäder och souvenierbutiker kom jag ut på stranden vid det kristallklara grönblå havet. Det som slog mig direkt var frånvaron av solstolsuthyrare – och frånvaron av solbadare över huvud taget.

Nu var klockan inte så mycket men inte heller senare på dagen såg jag mer än någon enstaka soldyrkare, några par och barnfamiljer. En del lösspringande hundar, ett antal försäljare av smycken och ett gäng vollybollspelande koreaner utgjorde strandlivet. Plus en livlig trafik av turbåtar i olika storlek plus en fiskare med en liten motordriven utriggare som lade ut nät i en cirkel vid ett rev nära stranden

Så här dags på dagen var det inte mycket folk i strandbarerna heller, men sent på efermiddagen började musiken skruvas upp, även om det inte blev något större hålligång senare heller och stämningen var förssäsong och mitt i veckan-lugn. Fick veta sedan att det annars är koeranska chartergrupper som dominerar i Puerto Galera, plus manila-bor under veckosluten.
Få västerländska turister syntes, förutom en och annan man med asiatisk flickvän eller hustru i sällskap. Några av barerna hade kvinnligt lockbete och koreanerna som spelade vollyboll med några glada flickor som nog inte var deras fruar.

De flesta som bor här kommer med båt från Batangas eller gör dagsturer från andra delar av Puerto Galera, som Sabanghalvön. Sabang-White Beach kostar med båt kostar bara 250 pesos. Att jämföra med min mc-färd som gick på 150 pesos, plus dricks, enkel väg. Vilket inte är mycket med tanke på att bensinen kostar 50 pesos litern. En returresa utan passagerare undviks av förarna som hellre väntar på plats, även om det tar flera timmar.

Av min senaste bekantskap Erik, en tysk senior som första gången var här på 1980-talet, så var stranden upp mot bergen mycket större på den tiden, då det bara fanns några få barer. Nu har den bebyggts med ett gytter av inte hotel och affärslokaler i alla möjliga stilar.

I en änden av stranden ligger ett litet blåmålat trevligt ställe mot bergsluttningen, ett litet pensionat med dykaraktiviteter. Här kan man få helpension i luftkonditionerade rum med tre guidade dykningar dagligen, varav två från båt och ett vid revet alldeles utanför. Allt till priset av cirka 600 kr, plus hyra av utrustning om man inte har egen.

Den som bara är ute efter lugnt strandliv och solbad kan åka vidare efter kusten till nästa vik, Aninuan Beach där det är mindre exploaterat. Annars var en stora del av White Beach östra del helt utan bebyggelse och som sagt, nästan utan folk, förutom några båtar som låg för

Innan jag återvänder till Muelle tar jag en enkel måltid i en av strandbarerna, med kokt ägg, lök och ris för 50 pesos, inklussive ett glas is-te. Inte mycket mat om man är hungrig, men heller inte mycket pengar.

White Beache vid numer 5 på kartan. Muelle, där jag bor är vid 1 och den lilla staden Puerto Galera vid 4. Markeringarna uppe till höger är populära dykplatser, korallrev, med mera.